Fredagsångest i blodet
Jag satt här och började känna mig allmänt deppig, ingenting går min väg och det har skett en väldigt stor förändring i mitt liv. MEN så fick jag äntligen tag i chefen på jobbet jag sökt!! Så nu ska jag bara ringa en annan person och boka in dagar då jag ska gå bredvid!! WOHO, I'm so happy! Så nu börjar livet gå min väg igen känns lite tryggare.
Helt magiskt blir det så att jag måste börja ta till vara på mina lediga dagar, superduperbra! I'm on my way!
Fast okej, än ska jag inte jubla, kanske är det så att jag absolut inte trivs och allt är skit och ingen vill ha mig där.. Men neeh, så kommer det inte bli, för vem kan inte älska mig ;) Nä, skämt å sido, jag är faktiskt ganska bra på att anpassa mig så det ska nog gå bra.
Nu ska jag försöka tänka på detta hela tiden så jag inte tappar modet!
Dessutom ska jag simma med pappa ikväll och det är härligt. Men näää, jag kan inte se fram emot något just nu. Mina dagar är alldeles för lika, ingenting händer, jag gör inget viktigt, så värdelöst! Kan inte sova om kvällarna för jag är understimulerad och ligger bara och tänker på mitt liv. Hur ska det bli? Kommer jag flytta hemifrån snart? Får jag ett jobb? Vad ska jag bli när jag blir stor? Gjorde jag rätt i att byta lag? Med mera med mera.
Men mitt liv kommer nog komma igång igen när jag fått jobb och känner mig lite mer värdig som människa. Att man kan känna sig så värdelös bara för man inte har ett jobb, det är galet! Jag är glad att jag iaf är ung och arbetslös för det är lite mer accepterat än om man är "vuxen" och mister sitt jobb. Herregud vilken ångest, direkt blir man klassad som en lat jävel som inte försöker och bara lever på alla andras pengar. Usch, låt mig slippa den ångesten.
Fan, jag kom på en sak jag ville skriva men glömde bort det igen, skit också. Nu snöar det igen.. Vet inte om jag tycker om det eller inte. Eh, lika bra att inte bry sig.
Jag är faktiskt inte så deppig som det låter, är bara lite nergången just nu. Det kan möjligtvis bero på att det är fredag och jag vill festa men vet inte hur jag ska ta mig till festen och dessutom borde jag inte festa eftersom jag ska spela fotboll hela helgen. Men jag behöver träffa människor. Kanske ringer Ankan och hör om hon vill åka med in till Ystad. Jaja, vem vet :)
Mjao
Helt magiskt blir det så att jag måste börja ta till vara på mina lediga dagar, superduperbra! I'm on my way!
Fast okej, än ska jag inte jubla, kanske är det så att jag absolut inte trivs och allt är skit och ingen vill ha mig där.. Men neeh, så kommer det inte bli, för vem kan inte älska mig ;) Nä, skämt å sido, jag är faktiskt ganska bra på att anpassa mig så det ska nog gå bra.
Nu ska jag försöka tänka på detta hela tiden så jag inte tappar modet!
Dessutom ska jag simma med pappa ikväll och det är härligt. Men näää, jag kan inte se fram emot något just nu. Mina dagar är alldeles för lika, ingenting händer, jag gör inget viktigt, så värdelöst! Kan inte sova om kvällarna för jag är understimulerad och ligger bara och tänker på mitt liv. Hur ska det bli? Kommer jag flytta hemifrån snart? Får jag ett jobb? Vad ska jag bli när jag blir stor? Gjorde jag rätt i att byta lag? Med mera med mera.
Men mitt liv kommer nog komma igång igen när jag fått jobb och känner mig lite mer värdig som människa. Att man kan känna sig så värdelös bara för man inte har ett jobb, det är galet! Jag är glad att jag iaf är ung och arbetslös för det är lite mer accepterat än om man är "vuxen" och mister sitt jobb. Herregud vilken ångest, direkt blir man klassad som en lat jävel som inte försöker och bara lever på alla andras pengar. Usch, låt mig slippa den ångesten.
Fan, jag kom på en sak jag ville skriva men glömde bort det igen, skit också. Nu snöar det igen.. Vet inte om jag tycker om det eller inte. Eh, lika bra att inte bry sig.
Jag är faktiskt inte så deppig som det låter, är bara lite nergången just nu. Det kan möjligtvis bero på att det är fredag och jag vill festa men vet inte hur jag ska ta mig till festen och dessutom borde jag inte festa eftersom jag ska spela fotboll hela helgen. Men jag behöver träffa människor. Kanske ringer Ankan och hör om hon vill åka med in till Ystad. Jaja, vem vet :)
Mjao
Kommentarer
Trackback
