Alla mina dagar är dina dagar

Det är lätt att glömma bort vad någon betyder för en. Smärtan ilar genom kroppen när jag plötsligt kommer ihåg. Ett berg bland alla stup, ett berg med alla dess sprickor och kantiga backar. Ett berg med porlande vattenfall och kvittrande fåglar. Ett berg som ser mer än vad man tror, som läser av alla dess bestigare. Du ser på mig med dina stora snälla ögon och jag kan inte annat än le. Tar din hand och vi går hand i hand längs gatorna. En hand av trygg vänskap som inte alltid behöver uppmärksammas, den lever sitt egna liv. Kommer till skolan med tårarna i halsen, ingen får se min smärta. Du kramar om mig och frågar vad det är, ingenting, du slutar inte titta. Sitter i din varma famn och får min tröst för stunden. Mobilen plingar *Jag älskar dig Johanna*, lyckan är stark. Försöker svara, numret är avstängt och ägs snart av någon annan, dom tror livet går vidare. Jag har så ont i mitt hjärta. Vill bara hata allt jag ser. Ingen fattar och ingen kommer någonsin fatta. Hjärtat värker, bröstkorgen värker, halsen värker, det gör så ont. Smärtan går upp i huvudet och det känns som att jag ska kräkas. Benen domnar bort och det svartnar för ögonen, kan inte andas. Skriker rakt ut i luften, ingen hör. Jag hatar alla. Önskar jag kunde hata. Rädd för att vara glad, så långt att falla, smärta, panik. Burrar in handen i ditt tjocka hår, masserar din hårbotten. Gör flätor, irriterar lärare. Sitta så nära det bara går. Bara vara. Du och jag, ser ingen annan, hör ingen annan. Du är elak, du är snäll, du är cool. Jag är elak, jag är snäll, jag är rädd. Du förstår, du hade tröstat. Panik, panik, panik. Vad ska jag göra. Smärtan kommer mer sällan fast desto starkare nu än då. Världen stannar upp för en sekund, ingenting känns viktigt. Vi blir fotade inför balen, du tittar så kärleksfullt på mig, berättar hur vacker jag är, ser rakt in i min själ. Lycklig. Bestämmer att vi måste fortsätta ses. Sommaren går och vi ses sällan. Tänker på dig ofta. Två veckor innan. Pratar i telefon, bestämmer att vi ska ses oftare. Två veckor senare. Pratar i telefon, får reda på att vi aldrig mer kommer ses. Tror inte på det. Ett dåligt skämt. Vi kommer aldrig mer ses. Vill att det ska vara ett skämt. Kan inte sluta gråta, vill inte sluta gråta. Slutar jag gråta så går jag i sönder. Slutar jag gråta kanske jag kommer på hur ledsen jag är. Fix You spelas och smärtan strålar genom kroppen. Där ligger du, så nära men ändå så långt ifrån. Din själ är någon annan stans, tror inte du vill vara med. Förtvivlan. Inget slut. Smärta. Dina ord, andras ord. Ett sista farväl, mina ord. Where is my mind. Många famnar, ingen varm nog. Vill inte vara med. Vill inte vara hemma, vill inte vara borta. Vill inte ha någon nära, vill inte ha någon långt ifrån. Efter regnet kommer solen, men innan dess oväder. Inget bedövar. Allt har ett större värde. Orkar inte höra onödigt gnäll. Ingenting är längre onödigt. Kan inte sova, kan inte vara vaken. Minnen av smärta kommer upp, skjuter det ifrån mig. Du ger mig styrka, jag skapar smärta. Pratar med dig, känner mig dum, känner mig glad, känner mig stolt. Du gör mig stolt. Det som inte dödar dig gör dig starkare, vad vi inte tänker på är att det som inte gör dig starkare faktiskt dödar dig. Efter regnet kommer solen, efter regnet kommer solen, efter regnet kommer solen, när. Så många ord, så många tankar, bara en själ som vi inte vet var den är. Vill berätta, kan inte. Vill krama, kan inte. Orkar inte mer, måste. Alla mina dagar är dina dagar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0