Om alla vore lika bra skulle alla vara lika dåliga
För så är det ju tyvärr. Det som ger andra lycka är andras olycka, oftast.
Egentligen menar jag inte att alla inte är lika bra, utan att alla inte kan vara lika bra på samma saker för då vore alla lika dåliga. - Man har ju ingenting att sträva efter eftersom det inte finns någon att "tävla" mot och jämföra sig med. Äh, hur skriver man av sin hjärna?
Ett bra exempel är fotboll.
- Igår spelade vi match, vi gjorde mål och blev jätteglada (jaa, det var faktiskt jag som gjorde mål). Motståndarlaget blev ju klart ledsna över att vi gjorde mål. - I det fallet måste man göra något som gör dom andra mindre glada för att man själv ska få känna lycka.
Eller man kommer till skolan en dag och är glad för man vunnit femhundra kronor på en skraplott. Alla grattar en och vill ta del av vinsten.
Sen kommer en annan kompis till skolan, överlycklig, den har vunnit 500 000 kr på en skraplott. Alla skrattar åt dig och bryr sig numera bara om den andra kompisen, grattar, kramas och vill ta del av vinsten. - Det är klart att man ska glädja sig åt andras lycka men det är väldigt lätt att bli bitter i sånna situationer - varför var det inte jag?
Om alla människor i världen skulle vara lika snygga, lika perfekta och lika rika skulle alla vara - lika dåliga.
"Den enes död är den andres glöd"
Det känns som att man alltid måste vara lite bättre på något för att känna sig tillräcklig. Eller ja, det är nog så. Som i en vänskapskrets - alla har olika erfarenheter (roller)
- Den ena är någon som man alltid kan prata med om man är ledsen
- Den andra en riktig partynisse
- Den tredje är väldigt omtänksam
- Den fjärde tycker om att bestämma
- osv.
FATTAR NI!?
Alla har vi olika egenskaper som gör oss till dom vi är. Ingen egenskap är egentligen bättre än den andra utan det är stunden som avgör vilken som får synas mest.
Äh, kändes lite som att jag pratade om två olika saker här, men jaja ville bara få det ur mig.
Medan jag skrev detta bröt helvetet lös utanför mitt fönster. Först mullrade det lite lugnt, sen gick strömmen, sen började det regna/hagla som in i helvete och det kommer en hemsk blå blixt och ett högt knall efter det. Hela huset började skaka och den stackars lilla getingen som satt på insidan av mitt fönster föll ner på min fönsterkarm. Instinktivt sätter jag händerna för öronen men kommer snabbt på att det hjälper inte mot döden..
Nä, nu stänger jag ner denna skiten och lägger mig under täcket!
Egentligen menar jag inte att alla inte är lika bra, utan att alla inte kan vara lika bra på samma saker för då vore alla lika dåliga. - Man har ju ingenting att sträva efter eftersom det inte finns någon att "tävla" mot och jämföra sig med. Äh, hur skriver man av sin hjärna?
Ett bra exempel är fotboll.
- Igår spelade vi match, vi gjorde mål och blev jätteglada (jaa, det var faktiskt jag som gjorde mål). Motståndarlaget blev ju klart ledsna över att vi gjorde mål. - I det fallet måste man göra något som gör dom andra mindre glada för att man själv ska få känna lycka.
Eller man kommer till skolan en dag och är glad för man vunnit femhundra kronor på en skraplott. Alla grattar en och vill ta del av vinsten.
Sen kommer en annan kompis till skolan, överlycklig, den har vunnit 500 000 kr på en skraplott. Alla skrattar åt dig och bryr sig numera bara om den andra kompisen, grattar, kramas och vill ta del av vinsten. - Det är klart att man ska glädja sig åt andras lycka men det är väldigt lätt att bli bitter i sånna situationer - varför var det inte jag?
Om alla människor i världen skulle vara lika snygga, lika perfekta och lika rika skulle alla vara - lika dåliga.
"Den enes död är den andres glöd"
Det känns som att man alltid måste vara lite bättre på något för att känna sig tillräcklig. Eller ja, det är nog så. Som i en vänskapskrets - alla har olika erfarenheter (roller)
- Den ena är någon som man alltid kan prata med om man är ledsen
- Den andra en riktig partynisse
- Den tredje är väldigt omtänksam
- Den fjärde tycker om att bestämma
- osv.
FATTAR NI!?
Alla har vi olika egenskaper som gör oss till dom vi är. Ingen egenskap är egentligen bättre än den andra utan det är stunden som avgör vilken som får synas mest.
Äh, kändes lite som att jag pratade om två olika saker här, men jaja ville bara få det ur mig.
Medan jag skrev detta bröt helvetet lös utanför mitt fönster. Först mullrade det lite lugnt, sen gick strömmen, sen började det regna/hagla som in i helvete och det kommer en hemsk blå blixt och ett högt knall efter det. Hela huset började skaka och den stackars lilla getingen som satt på insidan av mitt fönster föll ner på min fönsterkarm. Instinktivt sätter jag händerna för öronen men kommer snabbt på att det hjälper inte mot döden..
Nä, nu stänger jag ner denna skiten och lägger mig under täcket!
Kommentarer
Trackback
