Torsdag

Ikväll hände det som jag längtat efter i flera månader nu, Thåström spelade! Jag var lyrisk! Det var fyra år sedan jag såg honom sist, lika bra nu som då (om inte bättre). Han levde upp till alla förväntningar och lite till, så underbart. Älskar känslan när man står nästan längst fram på en spelning och känner hur folket trycker på från alla håll. Man är helt hjälplös, låter musiken ta över och glömmer allt hat mot de jävlarna som mosar ens lungor - DET mina vänner, det är äkta kärlek!

Nu ska jag sova för har så jädrans ont i kroppen sen spelningen, trött är jag med. Godnatt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0