kattmjao

Ivar är borta och det har han varit sen klockan tre idag. Han har varit borta i nio timmar nu. Han har aldrig varit borta i nio timmar innan. Tänk om han ligger och lider i en vägkant för att någon idiot har kört på honom. Eller att han ligger ute i skogen och har skadat sig. Tänk om han är död.

Jag tänker sitta uppe hela natten och vänta på att få höra han krafsa på dörren med sin söta lilla tass.

Tänk om någon har tagit honom och tänker låtsas att det är hans. Tänk om någon dödat honom.

Jag vill bara att han ska komma springande med sitt söta leende. Han har fan alltid varit som min lillebror. Vi har alltid bråkat om vem som ska ha bästa platsen i soffan, tävlat om mammas uppmärksamhet, legat och gosat i min säng på mornarna. Varje morgon jag gått upp för att gå på toa och Ivar inte sovit på mitt rum på natten har han alltid legat där i min säng när jag kommit tillbaka. Han ligger där och viftar på svansen och ler sitt underbara leende. Jag skulle kunna äta ur samma matskål som dig! Fan Ivar, det får inte ha hänt dig någonting. Men varför kommer du inte hem?

Jag hoppas du blivit hittad av någon ikväll, som ringt polisen. Så du finns kanske hos polisen eller hos den personen som hittat dig. Så imorgon när vi ringer polisen så säger dom att han lever och mår bra.

Om du inte kommer hem kommer jag aldrig mer tvätta mina kläder, för då försvinner dina söta små hårstrån.

Fan asså!





Någon som sett denna älskade lilla varelsen?